Hej Malmö, nu är vi tillbaka efter fyra mycket lärorika dagar i Bryssel. Nu behöver jag reflektera över allt jag varit med om. Detta stora EU där jag själv en en liten kugge som förskollärare här i Södra Innerstraden. Att arbeta inom EUs organisationer verkar att vara mycket tålamodsprövande, men jätteintressant.
Programmet vi haft under veckan har innehållet så mycket och varit mycket bra planerat, med Malin som hållt ihopa oss alla, vi nio medarbetare från olika verksamheter.
Fantastiskt bra jobbat Malin, t o m vädret hade Malin prickat in, sol varje dag.
Den organisation som jag tänker skulle varit rolig att jobba för är ändå "eurocities", lite mer mjukvara över deras arbete.
Nu är jag helt övertygad om att det är mötet mellan människorna som håller ihopa oss alla, så att vi inte vill kriga mot varandra. För det är ju detta det handlar om, att hålla fred i europa och det är värt mycket tålamod, pengar och arbete!
Annika Jarvi
fredag 15 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
Vi inser hur bra vi har det
Malmö stad har cirka 20 000 anställda. De flesta jobbar i Malmö, men några i Oxie och Tygelsjö. Och så en i Bryssel.
Idag har vi besökt vår enda kollega som har din dagliga arbetsplats i Bryssel – Ola Nord. Han tog emot i Sweden House, där även Volvo, Vinnova och Region Skåne har kontor (fast Region Skåne har däremot ingen personal utan bara en lokal) och där svenska ambassaden finns.
Vi kan konstatera att som anställd i Malmö stad har man en betydligt bättre arbetsmiljö än den som arbetar på Europeiska Kommissionen (och det gäller vare sig man arbetar i Malmö eller i Bryssel). Olas kontor är ett ljust och fräscht rum med två arbetsplatser. En arbetsplats lånar han med jämna mellanrum ut åt andra kollegor från Malmö – kollegor som använder arbetsplatsen ett par dagar eller ett helt halvår.
Ett par timmar senare är vi på väg hem och jag skriver dessa sista rader från Bryssel på flygplatsen Zaventem där jag just har betalat 30 kronor för en flaska vatten! Nu är det dags att borda. Övriga gruppen väntar säkert redan vid gate, jag måste avsluta och ansluta till dem.
Malin Ullman
Idag har vi besökt vår enda kollega som har din dagliga arbetsplats i Bryssel – Ola Nord. Han tog emot i Sweden House, där även Volvo, Vinnova och Region Skåne har kontor (fast Region Skåne har däremot ingen personal utan bara en lokal) och där svenska ambassaden finns.
Vi kan konstatera att som anställd i Malmö stad har man en betydligt bättre arbetsmiljö än den som arbetar på Europeiska Kommissionen (och det gäller vare sig man arbetar i Malmö eller i Bryssel). Olas kontor är ett ljust och fräscht rum med två arbetsplatser. En arbetsplats lånar han med jämna mellanrum ut åt andra kollegor från Malmö – kollegor som använder arbetsplatsen ett par dagar eller ett helt halvår.
Ett par timmar senare är vi på väg hem och jag skriver dessa sista rader från Bryssel på flygplatsen Zaventem där jag just har betalat 30 kronor för en flaska vatten! Nu är det dags att borda. Övriga gruppen väntar säkert redan vid gate, jag måste avsluta och ansluta till dem.
Malin Ullman
onsdag 13 oktober 2010
Vi hittar Möllan i Bryssel
Efter tre dagar hittar hela gänget rätt väl i Bryssel. Åtminstone känns det så när vi dagligen promenerar inifrån centrala och nedre staden ut till EU-kvarteren. Det är i EU-kvarteren vi tillbringar dagarna. Men idag tog vi oss faktiskt ytterligare längre ut. När vi gått ett par kvarter från Eurocities vid Square de Meeûs kommenterade en vaken deltagare att EU-kvarterens kolossala byggnader av glas och stål lyste med sin frånvaro.
- Här ser ut som Möllan.
Ja, det kanske man kan säga. Istället för väldiga kontorskvarter med kostymklädda herrar och damer som promenerar längs raka trottoarer trängde vi oss fram bland små butiker med varierande sortiment och en mångfald av människor längs slingrande gator. Vi var på väg till den europeiska hemlöshetsorganisationen Feantsa.
Ifrån vår kontaktperson hade jag fått adressuppgiften Chaussée de Louvain 194. Gatan hittade vi utan problem. Så också nummer 192 och 196. Men däremellan fanns inte mycket. En grön port med en dörr utan någon skylt eller nummer.
Där stod vi och kliade oss bildligt i huvudet när en ung kvinna korsade gatan och sa:
- Är ni svenskarna? Ni kan följa med mig.
Vi hade turen att ha kommit fram samtidigt som en av våra värdar och Katrin Büchler hade reagerat inte på vår förvirrade uppsyn (enligt vad hon sa i alla fall) utan på så många blonda människor i ett sällskap. Att hon kunde lite svenska gjorde inte saken sämre. Trots att det ju händer lite då och då, upphör jag aldrig att fascineras över människor från andra håll i världen (Tyskland i det här fallet) som är intresserade av Sverige eller vill flytta till Sverige eller vill lära sig svenska.
Nåväl, vi följde så klart med Katrin in och bakom den gröna dörren dolde sig en innergård som ledde oss fram till ett hus som mycket riktig är Feantsas kontor. Där fick vi bland annat höra om metoden ”Housing first” som prioriterar att först förse utsatta människor med ett stabilt boende innan man börjar hantera deras missbruk eller psykiska problem eller trasiga relationer eller vad det nu kan vara.
- Det är en metod från New York som visar väldigt goda resultat där. Nu håller ett antal europeiska städer på att testa den, och se om det kan fungera i en europeisk kontext, berättade Liz Gosme.
Tidigare idag har vi hunnit med och besöka Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Sveriges ständiga representation till Europeiska Unionen och Eurocities. Vid lunchen förklarade ungefär halva gänget att de tänkte söka jobb inom EU eller andra organisationer eller myndigheter i Bryssel. Så nu är jag rädd för att stadsdelsförvaltningen kommer att dräneras på en avsevärd kompetens och en drös engagerade medarbetare. Det var ju inte meningen!
Ikväll går vi till fiskrestaurangkvarteren vid St Catherine. Där hoppas jag få hela gänget att pröva på musslor, även om jag misstänker att det finns någon som mer ser framemot pommes frites med majonnäs.
- Här ser ut som Möllan.
Ja, det kanske man kan säga. Istället för väldiga kontorskvarter med kostymklädda herrar och damer som promenerar längs raka trottoarer trängde vi oss fram bland små butiker med varierande sortiment och en mångfald av människor längs slingrande gator. Vi var på väg till den europeiska hemlöshetsorganisationen Feantsa.
Ifrån vår kontaktperson hade jag fått adressuppgiften Chaussée de Louvain 194. Gatan hittade vi utan problem. Så också nummer 192 och 196. Men däremellan fanns inte mycket. En grön port med en dörr utan någon skylt eller nummer.
Där stod vi och kliade oss bildligt i huvudet när en ung kvinna korsade gatan och sa:
- Är ni svenskarna? Ni kan följa med mig.
Vi hade turen att ha kommit fram samtidigt som en av våra värdar och Katrin Büchler hade reagerat inte på vår förvirrade uppsyn (enligt vad hon sa i alla fall) utan på så många blonda människor i ett sällskap. Att hon kunde lite svenska gjorde inte saken sämre. Trots att det ju händer lite då och då, upphör jag aldrig att fascineras över människor från andra håll i världen (Tyskland i det här fallet) som är intresserade av Sverige eller vill flytta till Sverige eller vill lära sig svenska.
Nåväl, vi följde så klart med Katrin in och bakom den gröna dörren dolde sig en innergård som ledde oss fram till ett hus som mycket riktig är Feantsas kontor. Där fick vi bland annat höra om metoden ”Housing first” som prioriterar att först förse utsatta människor med ett stabilt boende innan man börjar hantera deras missbruk eller psykiska problem eller trasiga relationer eller vad det nu kan vara.
- Det är en metod från New York som visar väldigt goda resultat där. Nu håller ett antal europeiska städer på att testa den, och se om det kan fungera i en europeisk kontext, berättade Liz Gosme.
Tidigare idag har vi hunnit med och besöka Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Sveriges ständiga representation till Europeiska Unionen och Eurocities. Vid lunchen förklarade ungefär halva gänget att de tänkte söka jobb inom EU eller andra organisationer eller myndigheter i Bryssel. Så nu är jag rädd för att stadsdelsförvaltningen kommer att dräneras på en avsevärd kompetens och en drös engagerade medarbetare. Det var ju inte meningen!
Ikväll går vi till fiskrestaurangkvarteren vid St Catherine. Där hoppas jag få hela gänget att pröva på musslor, även om jag misstänker att det finns någon som mer ser framemot pommes frites med majonnäs.
tisdag 12 oktober 2010
Idag har vi tillbringat hela dagen med Europeiska kommissionen, eller i alla fall med några tjänstemän från olika delar av kommissionen. Under eftermiddagen besökte vi DG Sysselsättning (dvs generaldirektoratet för arbetsmarknadspolitik och socialpolitik). Stefan Olsson, enhetschef och jurist, tog emot oss och gav sin professionella och personliga syn på hur EU fungerar och vad som är kommissionens styrka och hur EU:s utveckling framöver ter sig.
- Jag tror på mycket mindre EU-lagstiftning de kommande 20 åren. Med 27 medlemsstater som ska komma överens stöter varje lagstiftningsförslag på problem från så många olika håll. Några länder vill dra förslaget åt ett håll och några andra åt ett annat håll och ytterligare några åt ett tredje håll. Därför blir proceduren och förhandlingarna så komplicerade. Vi försöker nu få igenom en utökad mammaledighet, och jag tror att det här blir min sista förhandlingsrunda av den här sorten, berättade Stefan Olsson.
Vilket intressant perspektiv! Nu har EU utvidgat sina kompetensområden, sina politikområden och sina samarbetsarenor enormt sedan 80-talet. Och så är det kanske slut med den varan nu. Åtminstone om man får tro Stefan Olsson. Han tror istället att de stora, pådrivande och starka länderna som Frankrike och Tyskland är rätt nöjda nu. Att de gärna tar det lungt och låter EU vara vad det är i stor utsträckning. Om det stämmer är det ett stort trendbrott. Istället för att EU lungt och stadigt växer och spänner över allt fler frågor, tror Stefan Olsson snarare att EU:s framtida utveckling kommer styras av tillfälliga akuta händelser.
- Som ekonomisk kris i Grekland eller miljöfarligt utsläpp i Ungern. Den typ av akuta frågor kan få medlemsstaterna att kvickt agera och ge oss i kommissionen i uppgift att snabbt ro ihop ett förslag som de sedan processerar igenom på sex månader, menar Stefan Olsson.
Under dagen på kommissionen har vi också reflekterat över vad engagemang gör - engagemang för de frågor man arbetar med och engagemang mot de människor man möter. Engagemangets betydelse är lätt att applicera på allas vårt arbete hemma i Malmö. Engagemanget för Malmöbon är det viktigaste vi har. Det borde vi vårda, utveckla men också ställa krav på!
När nu solen sänker sig över staden har gruppen äntligen fått se det spektakulära Grand Place - där ölbryggarna och smederna och mjölnarna har sina egna skråhus. Bland horder av turister och Brysselbor på torget, frågar sig representant för Malmös förskollärare var förskollärarnas skråhus står. Va, har vi inget sådant? Låt oss fixa det - om inte annat så ett mentalt skråhus! Och om inte annat så för att betona vikten av barns tidiga lärande - Early Childhood Education and Care som vi också har lyssnat till idag.
Barns tidiga lärande är avgörande för den fortsatta utbildningen och möjligheterna på arbetsmarknaden. Väl medvetna om det går vi snart för att bänka oss för middag och sedan planerar delar av EU-paketstruppen att titta på EM-kval mellan Sverige och Holland i herrfotboll ikväll.
Malin Ullman
- Jag tror på mycket mindre EU-lagstiftning de kommande 20 åren. Med 27 medlemsstater som ska komma överens stöter varje lagstiftningsförslag på problem från så många olika håll. Några länder vill dra förslaget åt ett håll och några andra åt ett annat håll och ytterligare några åt ett tredje håll. Därför blir proceduren och förhandlingarna så komplicerade. Vi försöker nu få igenom en utökad mammaledighet, och jag tror att det här blir min sista förhandlingsrunda av den här sorten, berättade Stefan Olsson.
Vilket intressant perspektiv! Nu har EU utvidgat sina kompetensområden, sina politikområden och sina samarbetsarenor enormt sedan 80-talet. Och så är det kanske slut med den varan nu. Åtminstone om man får tro Stefan Olsson. Han tror istället att de stora, pådrivande och starka länderna som Frankrike och Tyskland är rätt nöjda nu. Att de gärna tar det lungt och låter EU vara vad det är i stor utsträckning. Om det stämmer är det ett stort trendbrott. Istället för att EU lungt och stadigt växer och spänner över allt fler frågor, tror Stefan Olsson snarare att EU:s framtida utveckling kommer styras av tillfälliga akuta händelser.
- Som ekonomisk kris i Grekland eller miljöfarligt utsläpp i Ungern. Den typ av akuta frågor kan få medlemsstaterna att kvickt agera och ge oss i kommissionen i uppgift att snabbt ro ihop ett förslag som de sedan processerar igenom på sex månader, menar Stefan Olsson.
Under dagen på kommissionen har vi också reflekterat över vad engagemang gör - engagemang för de frågor man arbetar med och engagemang mot de människor man möter. Engagemangets betydelse är lätt att applicera på allas vårt arbete hemma i Malmö. Engagemanget för Malmöbon är det viktigaste vi har. Det borde vi vårda, utveckla men också ställa krav på!
När nu solen sänker sig över staden har gruppen äntligen fått se det spektakulära Grand Place - där ölbryggarna och smederna och mjölnarna har sina egna skråhus. Bland horder av turister och Brysselbor på torget, frågar sig representant för Malmös förskollärare var förskollärarnas skråhus står. Va, har vi inget sådant? Låt oss fixa det - om inte annat så ett mentalt skråhus! Och om inte annat så för att betona vikten av barns tidiga lärande - Early Childhood Education and Care som vi också har lyssnat till idag.
Barns tidiga lärande är avgörande för den fortsatta utbildningen och möjligheterna på arbetsmarknaden. Väl medvetna om det går vi snart för att bänka oss för middag och sedan planerar delar av EU-paketstruppen att titta på EM-kval mellan Sverige och Holland i herrfotboll ikväll.
Malin Ullman
måndag 11 oktober 2010
Hur duktiga är vi?
Det var inte bara vi tio kommunala tjänstemän från Malmö stad som reste från Malmö till Bryssel imorse. Det gjorde även den folkpartistiske EU-parlamentarikern Olle Schmidt. Ett par timmar senare sammanstrålade vi på Europaparlamentet.
– Vi har behov av starka europeiska ledare idag, det finns inte så många sådana, sa Olle Schmidt och berättade att han som parlamentariker har upplevt nationalistiska och högerextrema partier som vardag i många europeiska länder och i Europaparlamentet i många år. Nu finns den även i den svenska riksdagen.
Olle Schmidts europeiska och malmöitiska perspektiv förgyllde vår något trötta eftermiddag idag (eftersom vi alla börjat dagen mellan fyra och fem i morse). Det är också intressant att notera att svenskar som möter EU och det övriga Europa så gott som alltid återkommer till historien och krigen och konflikterna som så definierat den europeiska utvecklingen fram till EU:s början.
– Fransmän och tyskar har haft minst ett krig per generation sedan tidig medeltid. Tidig medeltid!, berättade Olle Schmidt och fortsatte, och den siste, eller möjligen senaste, svensken som dog i ett erövringskrig gjorde det 1814. De övriga européerna kan inte förstå hur förskonade vi har varit.
Eller om det är så att vi inte kan förstå dem – hur krig och konflikter avgjort deras vardag och historia. Hur som helst slås jag av hur svenskar som möter EU gång på gång talar om freden som en avgörande ingrediens i dagens Europa.
Efter besöket i Europaparlamentet stod vi i solen och väntade på guiden som skulle visa oss runt i Bryssel och sa till varandra:
– Tja, hur länge är fredsmotivet giltigt? Hur länge kan man tala om freden som ett motiv för det europeiska samarbetet?
Strax senare svarade vi varandra:
– Om varje generation av fransmän och tyskar sedan tidig medelålder försökt slå ihjäl varandra, och nu låtit bli att kriga de senaste 60 åren så står sig not argumentet ett tag till!
Även vid våra cirkelträffar hemma i Malmö har vi talat om romernas situation i Europa och fransmännens massutvisning av romer som levt i Frankrike i 20 år. Den diskussionen engagerar! Diskussionen kom upp även i mötet med Olle Schmidt och tillsammans med honom diskuterade vi fransmännens syn och argument, det eventuella trycket på Rumänien men också Malmö agerande – hur duktiga är vi på att låta var och en leva på sitt sätt och ha en jämlik chans i vårt samhälle?
Malin Ullman
– Vi har behov av starka europeiska ledare idag, det finns inte så många sådana, sa Olle Schmidt och berättade att han som parlamentariker har upplevt nationalistiska och högerextrema partier som vardag i många europeiska länder och i Europaparlamentet i många år. Nu finns den även i den svenska riksdagen.
Olle Schmidts europeiska och malmöitiska perspektiv förgyllde vår något trötta eftermiddag idag (eftersom vi alla börjat dagen mellan fyra och fem i morse). Det är också intressant att notera att svenskar som möter EU och det övriga Europa så gott som alltid återkommer till historien och krigen och konflikterna som så definierat den europeiska utvecklingen fram till EU:s början.
– Fransmän och tyskar har haft minst ett krig per generation sedan tidig medeltid. Tidig medeltid!, berättade Olle Schmidt och fortsatte, och den siste, eller möjligen senaste, svensken som dog i ett erövringskrig gjorde det 1814. De övriga européerna kan inte förstå hur förskonade vi har varit.
Eller om det är så att vi inte kan förstå dem – hur krig och konflikter avgjort deras vardag och historia. Hur som helst slås jag av hur svenskar som möter EU gång på gång talar om freden som en avgörande ingrediens i dagens Europa.
Efter besöket i Europaparlamentet stod vi i solen och väntade på guiden som skulle visa oss runt i Bryssel och sa till varandra:
– Tja, hur länge är fredsmotivet giltigt? Hur länge kan man tala om freden som ett motiv för det europeiska samarbetet?
Strax senare svarade vi varandra:
– Om varje generation av fransmän och tyskar sedan tidig medelålder försökt slå ihjäl varandra, och nu låtit bli att kriga de senaste 60 åren så står sig not argumentet ett tag till!
Även vid våra cirkelträffar hemma i Malmö har vi talat om romernas situation i Europa och fransmännens massutvisning av romer som levt i Frankrike i 20 år. Den diskussionen engagerar! Diskussionen kom upp även i mötet med Olle Schmidt och tillsammans med honom diskuterade vi fransmännens syn och argument, det eventuella trycket på Rumänien men också Malmö agerande – hur duktiga är vi på att låta var och en leva på sitt sätt och ha en jämlik chans i vårt samhälle?
Malin Ullman
söndag 10 oktober 2010
Väskan är packad
Imorgon är det dags. EU-paketets deltagare bänkar sig i flygstolarna och flyger mot Europas huvudstad, eller vad man nu ska kalla Bryssel. Det är i alla fall dit vi ska.
Söndag kväll och väskan är packad och sista kollen på programmet fixad. Nu är vi redo, ett par timmars sömn och sedan åker vi...
Malin Ullman.
Söndag kväll och väskan är packad och sista kollen på programmet fixad. Nu är vi redo, ett par timmars sömn och sedan åker vi...
Malin Ullman.
tisdag 5 oktober 2010
Studieresans program spikat
Nu har alla pusselbitar fallit på plats och programmet för vår Brysselresa är spikat. Håll nu alla tummar för att det håller och våra mötespersoner inte blir sjuka i sista stund eller så!
Vi kommer till exempel att få en riktig duvning på kommissionen med spännande föredrag på tisdag. Och på onsdag ska vi besöka fyra organisationer och en svensk utlandsmyndighet - det blir en späckad dag och jag ser framför mig tio trötta Malmö stad-anställda som vacklar hem till hotellet på eftermiddagen.
Desto bättre då att vi kan vara trötta i huvudet men ändå pigga i benen. Vi har planerat att promenera så gått som genomgående när vi är i Bryssel. Det är faktiskt en ganska behändig stad på så vis, man kan promenera mellan centrum och EU-kvarteren. Det ska bli intressant att se vad ni som besöker Bryssel för först gången tycker - gillar ni den gamla stadskärnan eller de modernare glaskvarteren bäst?
På måndag åker vi - samling tio i sex på morgonen på Malmö central. God morgon!
Malin Ullman.
Vi kommer till exempel att få en riktig duvning på kommissionen med spännande föredrag på tisdag. Och på onsdag ska vi besöka fyra organisationer och en svensk utlandsmyndighet - det blir en späckad dag och jag ser framför mig tio trötta Malmö stad-anställda som vacklar hem till hotellet på eftermiddagen.
Desto bättre då att vi kan vara trötta i huvudet men ändå pigga i benen. Vi har planerat att promenera så gått som genomgående när vi är i Bryssel. Det är faktiskt en ganska behändig stad på så vis, man kan promenera mellan centrum och EU-kvarteren. Det ska bli intressant att se vad ni som besöker Bryssel för först gången tycker - gillar ni den gamla stadskärnan eller de modernare glaskvarteren bäst?
På måndag åker vi - samling tio i sex på morgonen på Malmö central. God morgon!
Malin Ullman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)