Vi hittar Möllan i Bryssel

Efter tre dagar hittar hela gänget rätt väl i Bryssel. Åtminstone känns det så när vi dagligen promenerar inifrån centrala och nedre staden ut till EU-kvarteren. Det är i EU-kvarteren vi tillbringar dagarna. Men idag tog vi oss faktiskt ytterligare längre ut. När vi gått ett par kvarter från Eurocities vid Square de Meeûs kommenterade en vaken deltagare att EU-kvarterens kolossala byggnader av glas och stål lyste med sin frånvaro.
- Här ser ut som Möllan.
Ja, det kanske man kan säga. Istället för väldiga kontorskvarter med kostymklädda herrar och damer som promenerar längs raka trottoarer trängde vi oss fram bland små butiker med varierande sortiment och en mångfald av människor längs slingrande gator. Vi var på väg till den europeiska hemlöshetsorganisationen Feantsa.
Ifrån vår kontaktperson hade jag fått adressuppgiften Chaussée de Louvain 194. Gatan hittade vi utan problem. Så också nummer 192 och 196. Men däremellan fanns inte mycket. En grön port med en dörr utan någon skylt eller nummer.
Där stod vi och kliade oss bildligt i huvudet när en ung kvinna korsade gatan och sa:
- Är ni svenskarna? Ni kan följa med mig.
Vi hade turen att ha kommit fram samtidigt som en av våra värdar och Katrin Büchler hade reagerat inte på vår förvirrade uppsyn (enligt vad hon sa i alla fall) utan på så många blonda människor i ett sällskap. Att hon kunde lite svenska gjorde inte saken sämre. Trots att det ju händer lite då och då, upphör jag aldrig att fascineras över människor från andra håll i världen (Tyskland i det här fallet) som är intresserade av Sverige eller vill flytta till Sverige eller vill lära sig svenska.
Nåväl, vi följde så klart med Katrin in och bakom den gröna dörren dolde sig en innergård som ledde oss fram till ett hus som mycket riktig är Feantsas kontor. Där fick vi bland annat höra om metoden ”Housing first” som prioriterar att först förse utsatta människor med ett stabilt boende innan man börjar hantera deras missbruk eller psykiska problem eller trasiga relationer eller vad det nu kan vara.
- Det är en metod från New York som visar väldigt goda resultat där. Nu håller ett antal europeiska städer på att testa den, och se om det kan fungera i en europeisk kontext, berättade Liz Gosme.

Tidigare idag har vi hunnit med och besöka Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Sveriges ständiga representation till Europeiska Unionen och Eurocities. Vid lunchen förklarade ungefär halva gänget att de tänkte söka jobb inom EU eller andra organisationer eller myndigheter i Bryssel. Så nu är jag rädd för att stadsdelsförvaltningen kommer att dräneras på en avsevärd kompetens och en drös engagerade medarbetare. Det var ju inte meningen!

Ikväll går vi till fiskrestaurangkvarteren vid St Catherine. Där hoppas jag få hela gänget att pröva på musslor, även om jag misstänker att det finns någon som mer ser framemot pommes frites med majonnäs.